Olycka

källa: EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 996/2010

Definition

olycka: en händelse i samband med handhavandet av ett luftfartyg som, om luftfartyget är bemannat, äger rum från den tidpunkt då en person stiger ombord på luftfartyget i avsikt att flyga, till dess att alla sådana personer har stigit av, eller, om luftfartyget är obemannat, äger rum från den tidpunkt då luftfartyget är redo att röra sig i syfte att flyga, till dess att det står still vid flygningens slut och det primära framdrivningssystemet är avstängt, och vid vilken

1. någon skadas med dödlig utgång eller kommer till all­varlig skada till följd av:
   • sin närvaro ombord på luftfartyget,
   • direkt kontakt med någon del av luftfartyget, inbe­gripet delar som har lossnat från luftfartyget, eller
   • direkt utsättande för luftströmmen från en jetmotor, med undantag för skador som uppkommer av naturliga orsaker, som är självförvållade eller orsakade av andra personer, eller när skadorna drabbar fripassagerare i ut­rymmen som normalt inte är tillgängliga för passagerare och besättning,
2. luftfartyget utsätts för skada eller strukturella fel som nedsätter luftfartygets strukturella styrka, prestanda eller flygegenskaper, och som normalt kräver en större repa­ration eller utbyte av den skadade delen, med undantag för motorfel eller motorskada när skadan är begränsad till en enskild motor (däribland kåpor eller tillbehör), eller skador som är begränsade till propellrar, vingspet­sar, antenner, givare, luftledare, däck, bromsar, hjul, kå­por, paneler, landningsställsdörrar, vindrutor, luftfarty­gets skal (såsom mindre bucklor eller hål) eller för mindre skada på huvudrotorblad, stjärtrotorblad, land­ningsställ och skador av hagel eller fågelkollision (inklu­sive hål i radomen), eller
3. luftfartyget saknas eller är helt onåbart.